Mina Nya tubhjul

Här är dom i all sin prakt, mina nya tubhjul:

Das Tub! from Oscar Ekstam on Vimeo.

Varning!

Igår var jag ute och testade en kommande tävlingsbana, MTB Vasan närmare bestämt. Kallt men fint väder var det och omgivningen var sådär klassiskt dalamässig. Med det tillfördes alltså en hel del väta i form av myrar och blöthål. Så efter lite mer än hälften av banans 10mil hände det.

Jag var påväg utför från en depå (av 3) som Vasaloppet så snällt hade ställt upp och jag hoppade ut från ett dropp och landade lite snett. XC3 tuben krängdes då genast av helt och hållet, det belv en tvänit och kolfiberfälgen skötte bromsandet bak. Jag trodde att fälgen fick seriösa skador av detta, men som tur var så blev det inte en enda reva.

Att fälgen inte blev skadad har jag limtejpen att tacka för. Dock så var det tejpens fel att däcket krängde av. Alla myrer och blöthål hade gjort att det inte fanns ett dugg fäste kvar på tejpytan.

Det var dock tur att det hände just vid depån för jag hann inte ens blinka innan det stod 5st från Vasaloppet och frågade om jag behöde hjälp, verkyg och ja allt. Ännu mer tur var att jag i alla fall inte hade glömt att packa en reservtub + tejp och det var också så att det fanns på plats i en av bilarna. Det var nämligen så att den löstagbara delen av ventilen på tuben hade brytits av så jag behövde en ny. Dessutom behövde jag ventilförlängaren som satt på denna avbrutna ventil. Så jag sa att jag kanske behövde verk... ja innan jag hann säga "tyg" så sprang en kille i full fart mot en av bilarna längre bort, körde ned den i världens fart och nästan slängde ut alla verktyg.

Super-Service verkligen , imponerande. Jag lade på en ny tejp och det andra däcket. Sedan tackade vi och rullade iväg. Så det slutade lyckligt denna gång.

Jag har kännt att tejpens fäste tappat en gång tidigare när jag bytte däck efter en våt tävling. Men då återgick ytan till mer klibbig innan jag satte på nästa däck och det körde jag på tills det var dags för byte igen efter ca 1månad. Men då bytte jag även tejp.

Så till er som har skaffat limtejp (speciellt mtb och vanlig lvg tejp) pga att de läst denna blogg, var försiktiga när ni kör i ordentlig väta. Limmets fästförmåga tappar radikalt. Att klara av kraftiga svängar är ganska okej, men om ni får kast i dem så är risken stor att tuben kränger av. Lika så om ni landar fel efter ett hopp eller om svängen i sig är stötig.

Jag personligen kommer att köra med tejp när det är torrt för tejpen är så otroligt lätt att ta på och av. Men när det är vått ute kommer jag att förlita mig på vanligt starkt tublim.

Det var allt för denna gång. Här näst kommer jag att testa crosstejperna på min cyclocross hoj. De kanske klarar av väta bättre? Mer om detta nästa gång.

Däckbyte

Nu var det ett tag sedan senast, men tro inte att jag har legat på latsidan. Nej tvärt om så har jag kört och kört och kört så mycket det bara har varit möjligt. Och tubhjulen bara fortsätter att imponera på mig.

Inför Borlänge Tour så ville jag köra på de lättare och "snabbare" däcken XC2 istället för XC3orna som jag hade på från början. Jag var dock ytterst nervös inför bytet då jag har hört ett och annat om svårigheten att få av tubdäck när man som jag använt sig av Tufos Extrema tejp. En kille sade till och med att det fanns risk att både fälg och däck kunde skadas.

Som tur var stämde inget av alla kommentarer om svårhet att få av tubdäcken, det var tvärt om mycket lätt och skadade varken fälg eller däck. Jag blev lite förundrad då framdäcket släppte lite för lätt. Så när det var bakdäckets tur så testade jag hur mycket lyftryck som kunde vara kvar i däcket innan jag för hand eller med hjälp av golv och fot kunde kränga av däcket. Det visade sig vara omöjligt för mig att få av det innan det var näst inpå tomt. Bra betyg.

Nästa dilemma som jag ställdes inför var att jag inte hade någon mer Extreme-tejp. Det fanns bara cyclocross-tejp kvar, och på den kartongen stod det att tejpen rekomenderades bara upp till 23grader.

Jag kände lite på "klibbigheten" på cyclocross tejpen och sedan kände jag på den kvarvarande "klibbigheten" på den begagnade extreme-tejpen som fortfarande satt kvar på hjulen. Jag kunde inte känna någon skillnad så jag bestämde mig för att testa om det gick att köra på den gamla tejpen med ett par nya tuber. Det visade sig gå gallant.

Däremot så tror jag inte på att det går att använda tejpen vid ytterligare ett byte av däck. Det känns lite väl riskabelt, men jag kanske ändå borde testa för att se om det går.



Jag har i och med däckbytet också testat de andra däcken XC2, och skillnaden mellan dem och XC3orna är ganska stor. Det som märks mest är viktskillnaden. XC20rna väger 150gram mindre/st och det ger hela 300gram mindre roterande vikt, vilket verkligen känns i igångdragen. Cykeln har nu blivit än mer kvick och aggresiv.

Däremot så är greppet sämre nu, XC2orna har både lägre, mindre och glesare mönster än XC3orna och jag förstår varför de flersta Världscupåkarna föredrar XC3orna även att de är tyngre. För utomlands är det oftast lite grövre terräng samt mycket tuffare banor.

Här hemma duger dock XC2ornas grepp gott, i alla fall för mig. Visst när jag tävlade på Lida Loop och dundrade fram i hög fart på motionsspåren med rullgrus så var det lite nervöst i kurvorna. Men det var fler än mig som hade problem där, och jag höll mig faktiskt på banan hela loppet.

Nu efter lite testande har jag också kommit fram till att det går att ha runt 1bar i däcken (om man väger som mig ca 70kg) utan problem också. Det märkte jag på Borlänge Tour när jag hade kört igenom XC-etappen med under 1bar i bakdäcket. Det smällde lite vid de stötiga partierna men det var inte värre än förrut. Dock så rekomenderar jag lite högre tryck i framdäcket då det kan bli lite läskigt i kurvorna när däcksväggen viker sig. Och så sliter det även onödigt mycket på däcken.

Tävlingskört

Nu har tuberna äntligen blivit ordentligt tävlingskörda. Och det på bästa tänkbara sätt. För i helgen var det premiär för långloppscupen 2008 och detta i ett snö, hagel och regnhärjat Skövde. Banan är redan innan väta ordentligt teknisk med många långa fina stigar och nu när vätan kom så blev stigarna än mer tekniska. Blöta rötter och hala stenhällar var inget mot utförskörning på snorhalt gräs blandat med tjock lera.

Som tur var så hade jag inte bytt XC 3 däcken mot XC 2 däcken som har lite mindre mönster. Men tyvärr var inte formen på min sida denna dag och jag kunde inte hänga med täten när de spräckte fältet i första backen. Jag låg själv i 75km av 81km och körde på halvfart. Dock så tappade jag inte så mycket på täten (var 13.46min efter vinnaren) och tack vare att jag körde stabilt så kom jag även förbi några åkare längs banan. Jag slutade på en hedrande 9de plats vilket jag är väldigt nöjd med då jag inte alls var i bra slag.

9a kom jag även förra året här på Billingeracet, men då var jag i bättre form (relaterat till det årets form). Så det verkar inte bättre än att jag har höjt min lägsta nivå till detta år och det bådar gott inför framtida tävlingar. Jag hoppas bara jag hinner få upp farten till ett av mina favoritlånglopp; Lida Loop.

Däcken gav mig unde söndagens tävling ett stort självförtroende inte bara för att de greppade otroligt bra utan också för att jag kände mig väldigt punkteringssäker på dem. De har inte visat minsta lilla tendens till att tappa luft under den månadslånga testperioden de har haft. Och då har jag kört rejält hårt i riktigt tuff terräng med massor av vassa stenar.

Det enda jag grämmer mig över är att jag pumpade i lite för mycket luft i däcken innan start. Jag hade inte med mig min egna pump och de som jag lånade visade mindre tryck vid högre luftryck än vad min pump hemma gör. Det blev lite onödigt stötigt på vissa partier, men jag led inte nämnvärt mycket av det lite högre trycket.

Nästa tävling som jag ska köra är Borlänge Tour i helgen som kommer och det ska bli roligt att se hur de grova XC 3 däcken svarar på en så pass lättrullad bana. Går det allt för trögt så byter jag till XC 2orna, men vad jag har känt hittills så kommer XC 3orna rulla mer än tillräckligt bra. Och så vill jag gärna spara XC 2orna till Lida Loop.

Jag har nämligen punkterat fler än en gång på metallskrot och glas där Borlänge Tour går, och jag vill inte riskera att riva sönder det lätta och förhoppningsvis snabba XC 2 däcken.



Båda fotografierna kommer från: www.billingeracet.se

Movietajm

Såhär ser det ut när jag maxar tuberna på delar av Långa Lugnet banan. Vad tycker ni om filmen?

Ride Report

Nu är hjulen testade... och jag säger bara det: FITUSAN! styvare hjul i denna viktklassen får man leta efter. Ja när jag tänker efter så har jag inte kört på såhär styva hjul någon gång på MTB och då är jag van vid Bontragers stabila X Lite hjul och mina reservhjul nu är Mavic SLR och ingen av dessa hjul kommer inte i närheten. Varken i vikt eller styvhet.

Jag har testat hjulen på distans (håller på med en film från den, och lär hitta bra komprimeringsprogram för video, tips?) och på tävlingsträning. När jag körde distansen så hade jag tid att laborera lite med däckstryck och jag hade lite under 1bar som lägst i både bak och framdäck, men då klonkade det igenom på bakdäcket och så blev det lite instabilt fram i kombination med de styva hjulen och min styva gaffel. Jag körde iofs med de mest nabbade däcken och de greppade sjukt bra i kurvorna så det bidrog en hel del.

1,5bar bak är i alla fall optimalt hittils på de motocrossliknande däcken. Då slår det inte igenom så ofta. Det slog bara till när jag maxade i en stenkista som vi har på tävlingsträningsbanan. Och där dunkar jag igenom med vanliga däck också.

Rullmotståndet är faktiskt inte så högt som man kanske kan tro när man tittar på däcken, det rullar ungefär lika bra som mina Black Panther. Jag varken känner eller hör någon större skillnad.
Antar att det har att göra med att dubbarna sitter ganska tätt. Däremot så kanske det blir lite mer tungrullat på blött och mjukt underlag i lite lägre farter.
Greppet är i alla fall inget att klaga på.

Jag lånade ut min cykel till Lars Bleckur efter tävlingsträningen och sedan testade jag hans heldämpade Scott Spark, han körde Racing Ralf på den. Och när vi testade lite på banan så slog det mig att greppet i mina däck var bättre men även att de båda cyklarna betedde sig ungefär lika på småstötigt underlag.
Stort plus för tuberna alltså. Däremot så gick Sparken betydligt bättre i stöket, svosch sa det bara så var man nere =)

Så hittills är jag över förväntan positivt överraskad. Och då har jag inte testat de mer allroundmässiga däcken än. De mer nabbade däcken (XC3) som jag testat nu gör min cykel 300g lättare, mot när jag har SLR hjulen med Vredestein Black Panhter 2.0 på. Och med allroundäcken (XC2) så skalar jag av ytterligare 300g på totalvikten.
För er som missat det så väger
Hjulen 1380g
XC3 däcken ca 600g/st
XC2 däcken ca 450g/st

Så som lättast kommer min cykel väga ganska exakt 9kg. Viktigt viktigt med vikt

Fler litar på tub?

Jag satt och surfade runt lite på nätet och hittade bilder från MTB Världscupspremiären i Houffalize. Jag skymtade något konstigt bland alla bilder... Först trodde jag att det var ett nytt däck från Vredestein. Men jag insåg snabbt att det var något helt annat:

Inte nog med att däcken sitter på ett par Mavichjul, för hjulen sitter också på en leftygaffel. Superspecial med andra ord. Eftersom att jag själv kör på Vredestein så såg jag snabbt att det var Black Panter mönstret som var klistrat på en tub. Och eftersom att det inte finns så många mtbtubtillverkare, speciellt inte med den orginella färgen på tuben som skymtas, så kan jag ganska säkert säga att tuberna kommer från Dugast.

Något som gör mitt antagande ännu säkrare är att Dugast är de låter sina kunder skicka in sina däck för att sedan klistra på slitytan på deras tuber. Mot en ganska stor summa pengar i och för sig. Men något säger mig att cyklisten vars hjul syns ovan inte betalar så mycket...
Dock så kan det även vara FMB också som gjort tuberna också, då de har samma system som Dugast. Men FMBs logga är lite väl stor för att vara den som är överkladdad på bilderna... Någon som har mer tips på vilken tillverkare det kan vara som har gjort tuberna?

Det som är än mer intressant än däcket på denna bild är hjulet. Ni som är insatta vet att det inte är så speciellt med Mavic leftynav, då de sponsrar Cannondale med sådana. Det som dock är intressant är fälgen, som inte är en vanlig Mavic fälg. Frågan är om det är en prototyp från Mavic eller om det är en speciallösning gjord av cyklisten. Granskar man bilder ser det dock ut som att fälgen kommer från Mavic då den har de karakteristiska urskärningarna mellan nipplarna och det ser även ut som om det är just Mavics nipplar och ekrar som också sitter i hjulet.

[edit]: Efter lite efterforskande och rykteslyssning så har jag fått höra att det med all sannolikhet är en vidareutveckling av Mavics Ksyrium-tubfälg som är på bilden. Att Mavic nu väljer att låta fälgen gå på test på en toppåkare i Världscupscirkusen. Gör att chansen om att se ett helt mtbtubhjulpar från Mavic nästa år är stort. Vi/jag får hoppas att alla tester går bra och Mavic blir övertygade, för tub ist the shit!

Här kommer mer bilder på hjulen och hela cyklisten:

Vem tillhör hjulen?

Jodå det är Sverige bekantingen Kashi Leuchs som föredrar tubdäck. Titta på åskådarnas förvånande och undrande miner. Undra om jag kommer att framkalla lika miner i Mjölby. Vill ni se ännu större miner, så är det bara att klicka på bilden.

Här är en actionbild över ett hopp, lagom engagerad publik...

Kashi Leuchs gick i mål som 9a, det var säkert bara däcken som gjorde det.
Klicka på bilden för att se den STOR.

Alla bilder är hämtade från denna sida: http://www.imagebam.com/gallery/ecb3dc33ee915e7a05acd878d77826e7/
(om fotografen som tagit bilderna misstycker att de hamnat här, kontakta mig i så fall)

Hoppas att i och med världselitens val att mer och mer välja att tävla på tuber gör att fler tillverkare av både däck och hjul kommer att erbjuda bra och framförallt mer humana priser på däck och hjul i framtiden. För det hoppas jag att tub är, framtiden...